Det är tidig onsdagsmorgon. I Sirius bil för liggande transporter har Anna, som är förare och Maria som är biträde just svalt sista kaffeklunken när skrivaren på instrumentbrädan surrar till. Dagens första körorder.

- Vi ska till Södersjukhuset och hämta en patient, konstaterar Anna och bilen är på väg.

De parkerar och går upp till ortopedavdelningen där Vera, 76 år legat några dygn efter att ha halkat i badkaret hemma i Farsta. Nu ska hon hem. Sjuksköterskan presenterar dem för varandra. Anna frågar hur hon mår.

- Jag längtar hem till katten, säger Vera och ler vagt.

- Vad heter den? Frågar Maria.

Medan Vera får hjälp att lägga sig på båren gör hon en grimage. De tar det ännu lite lugnare, för de har inte bråttom.

- Flickor, säger Vera. Jag har ramlat och slagit mig och det gör så ont. Rösten är skarp, men hon ser olycklig ut.

Maria tar hennes hand och så försiktigt de förmår rullar de in båren i hissen, genom korridoren, ut genom dörren och ombord i bilen.

När bilen svänger ut på Ringvägen ringer Maria hemtjänsten. Utan att släppa Veras hand, försäkrar hon sig om att personal finns på plats när Siriustransporten anländer. Beskedet lugnar Vera.

När man är gammal och har ont är det lätt att jaga upp sig och bli orolig vid minsta osäkerhet. Maria vet det. Därför är det viktigt att kunna försäkra Vera om att hon just pratat med Anders Larsson från hemtjänsten som redan väntar på henne hemma.

- Välkommen, säger han när han öppnar dörren till Veras lägenhet. Alla hälsar ordentligt på varandra. När Vera ber Anders hämta Missan, tar Anna och Maria adjö.

- Lycka till Vera, var rädd om dig nu, säger Maria. Vera vinkar med vänsterhanden, den andra är fullt upptagen med katten.