Stina 14, står på trappan framför sitt hus och trampar. Hon håller mamma Lena i ett hårt grepp i handen, allt medan Lena otåligt spanar neråt vägen. Natten har varit lång. Stina har varit rädd och orolig och ingen har fått någon vidare sömn.

Oskar som kör Stina till skolan varje dag kommer i tid. Trots att han alltid gör det, gnager osäkerheten i Lena varje morgon.

Att anförtro dottern i någon annans omsorg ger alltid blandade känslor. Stina kräver ju så mycket, kan någon annan verkligen ge henne det?

Men Oskar är alltid lugn och vänlig. Nu kommer han körande. Han möter stadigt Stinas blick och hälsar, precis som varje morgon.

- Nu ska vi åka till skolan, säger han. Jag har redan hämtat Fredrik och Susanna, så vi kör raka vägen.

Lenas anletsdrag mjuknar. Hon känner tröttheten i kroppen och låter den komma. Stina är i goda händer, hon kan unna sig välbehövlig vila.

Bussen kör och till en början går allt som det ska. Men plötsligt får Stina ett raseriutbrott. Oskar är beredd. Han kör in till vägkanten, stannar bussen och kliver ur med lugna rörelser.

- Hej vännen, säger han och lägger en trygg hand på Stinas axel. Han tröstar henne, lugnar henne och snart har hon hittat balansen igen. Bussen kan köra vidare.

Framme vid skolan tar Oscar täten före Stina; försten till fröken, skojar han. Stinas personliga assistent står och väntar. Precis som varje morgon hälsar hon Stina och Oscar välkomna. Först efter det släpper Stina taget om Oscar och Oscar kan fortsätt till nästa uppdrag. Stina är trygg, dagen har börjat bra.