Lennart, Märta, Nisse och Olof är väldigt olika. De har inte samma ålder, inte samma handikapp, inte samma bakgrund och inte samma behov i livet. Men två saker har de gemensamt. De bor på ett gruppboende och får skjuts av Siriusbussen till och från sina dagcenter.
Idag är det onsdag eftermiddag och Janne kör rullstolsbussen. I morse när han skjutsade gänget fick han en känsla för dagsformen hos sina passagerare.
Janne känner dem ganska väl.
Lennart som har ont i kroppen, men försöker kämpa och vara tapper. Märta och Olof som ofta träter kärleksfullt om något som hänt på dagcentret.
Och Nisse med sin sköna humor, som trivs med att kamma hem skratt, inte minst i bussen.
Men, framförallt vet Janne att känslor och humör svänger snabbt. Människor med förståndshandikapp lever ofta i nuet och tvingas lita på den som för tillfället har kommandot.
I bussen är det Janne, därför han har kunskapen som krävs. Respekten och tonfallet är viktigt för dessa sköra, starka personligheter. Det gäller att lyssna på var och en och handla så att det blir bra för hela gruppen.
Nu står Lennart och väntar otåligt, trots att Janne är i god tid.
- Försiktigt, är det första han säger. Jag ont.